I förra kapitlet: (Rebecka)- Va kul! Det var inget viktigt, jag tvingade fram ett leende och drack ur muggen med cola. Resten av tiden som vi satt och fikade blev allmänt pinsam och ingen av oss sa ett ord...

Harrys perspetiv

Vi hade precis skiljts vid vägkorsningen efter den pinsamma stunden i gallerian. Rebecka hade bettet sig så konstigt när jag berättade. Hon verkade glad för att jag o Jessica funnit varandra men ändå så kändes det som att något var fel. När jag kom hem stod Louis utanför ytterdörren.

- Är det ingen hemma? Louis hoppade till när han hörde min röst.

- Nää, trodde du redan kommit hem men det hade du tydligen inte.

Jag gick fram till dörren och låste upp och båda gick in.
- Tror du Rebecka skulle bli sur om jag var ihop med Jessica? Louis tittade chockat på mig.

- Den där blyga tjejen i vår klass? Louis satt sig på en stol i köket.

- Ja... Hon verkade så konstig när jag berättade det... jag satte mig på en stol mittemot Louis.

- Vadå är du ihop med henne? Louis tittade chockat på mig.
Varför reagerade han lika konstigt?

Rebeckas perspektiv

Det kändes så konstigt att komma hem. Ja trodde Harry kände likadant, men det gjorde han inte. Det kändes tomt och det enda jag ville just nu var att han höll om mig. Jag hade velat berätta det så länge men jag har aldrig vågat och nu när jag tänkte göra det blev allt fel. Jag kände hur en tår gled ner för min kind och jag ställde mig med ryggen mot väggen. Jag gled ner mot golvet och tog händerna mot ansiktet. Harry skulle aldrig bli min, jag älskade honom men han älskade Jessica... Jag tröck händerna mor ansiktet och grinade. Jag visste att jag hade haft för höga förväntningar och verkligen trott att han älskade mig tillbaka, men allt hade känt så rätt.... Men det var tydligen fel...

Rebeckas perspektiv

- Imorgon är det sommarlov! Jag stod vid Harrys skåp och väntade på att han skulle ta fram sina grejer.

- Hur länge ska du tjata om det? Harry tittar på mig lite snabbt och jag ser ett leende på läpparna.

Jag och Harry har alltid gått i samma klass och har varit bästisar sen dagis, nu gick vi musik högskolan i Göteborg, vi hade gått där i ett år och jag längtade verkligen till sommarlovet.

- Tills du är lika entusiastisk som jag är, sa jag och log medan vi gick tillsammans i korridoren förbi alla skåp. Efter ett tag stannade vi vid Louis skåp där Zayn, Niall och Liam redan satt och väntade på golvet.

- Vart är Louis? Harry tittade frågande på dom medan dom ryckte på axlarna. Jag tog upp mobilen och gav den till Harry, jag visste att han inte hade några pengar på mobilen så han fick ringa på min. Det tog ett tag innan Louis svarade och Harry frågade var han var. När Harry himlade med ögonen och suckade förstod jag och dom andra att han hade sovit över.

- Han är på väg... Harry sjönk ner på golvet bredvid Liam.

-Sätt dig ner. Harry tittade på mig och klappade på golvet bredvid sig.

- Jag kan inte är alldeles för hyper.

Niall skrattade till men såg ändå lika uttråkad ut som han gjorde innan.

Harrys perspektiv

"Det skulle inte förvåna mig om vi kommer för sent nu..." Tänkte Jag. Vi hade suttit i korridoren i 10 minuter och dom flesta elever hade redan gått till sina klassrum. Jag tittade upp och såg Louis komma springande. Vi ställde oss upp och väntade på att Louis skulle komma fram. 

-Förlåt, men ringklockan funkade inte. Louis lät andfådd och började stressat öppna låset till skåpet.

- Jag tror mer att den funkade men att snooz knappen också gjorde det, jag tittade på Louis som stod och letade fram sina böcker. Jag hörde hur Niall stod och fnissade bakom oss, medan Rebecka stod och trampade oroligt. När Louis letat fram allting gick vi fort till klassrummet och satt oss på sina platser. "Imorgon är det sommarlov..." tänkte jag.

Hela dagen segade sig fram och det enda dom gjorde var att titta på film...

Rebeckas perspektiv

"fem minuter kvar.. fem minuter kvar" Jag kunde inte koncentrera mig på filmen och längtan var som en bomb som snart skulle sprängas. Jag och Harry skulle gå till gallerian och fika efter skolan och jag kände att hon inte kunde vänta längre. Jag skulle säga en sak till Harry som jag väntat med i flera månader.

- Sitt still! Harry viskade till mig från bänken bakom och när jag tittade bak satt Harry och Louis och log sen började dom visa hur jag satt o hoppade på stolen. Jag märkte genast att det såg väldigt fult ut och bara ville börja as garva. Niall satt också och höll för munnen för att inte börja skratta. Liam och Zayn var så koncentrerad på filmen så dom märkte inget. När Sven (läraren) knäppte av filmen ville jag inte sitta ner längre.

- Ha ett så trevligt sommarlov så ses vi om 3 månader. Han hade ett brett leende på läpparna. Jag var den första ut medan Harry gick med Liam, Niall, Zayn och Louis sist. Harry och jag sa hej då åt dom och gick iväg.
Det tog en halvtimme att gå till gallerian men tillslut var Harry och jag där o vi köpte lite fika, och det är nästan förvånansvärt hur fort vi hittar ett samtalsämne. Men efter ett tag kunde jag inte hålla mig.

- Harry jag måste säga en sak... 

- Jag också, Han sa det så snabbt så jag nästan blev förvånad.

- Du börjar. "Han kanske ville säga samma sak så vad gör det om han säger först." Tänkte jag.

- Jo du vet Jessica i vår klass? Vi två är ihop... Jag ville säga det till dig när vi blev ihop men hon ville att vi skulle hålla det hemligt tills vi slutade skolan... Vad ville du säga?

Vad skulle jag säga? Jag var mållös. Jag kom på sig själv med att sitta och stirra på honom.

- Va kul! Det var inget viktigt, jag tvingade fram ett leende och drack ur muggen med cola. Resten av tiden som vi satt och fikade blev allmänt pinsam och ingen av oss sa ett ord...