Senaste kapitlet: Maten kom snabbt och jag åt upp framför tv:n med ett helt värdelöst program på. Flashbacks från kvällen före korsade mina tankar medan jag tittade på pogrammet och jag fick ett fånigt leende på läpparna. Det var ju riktigt mysigt...

Hopes perspektiv:

Söndagen segade sig fram med filmer och skratt med killarna. Vi försökte också oss på sanning eller konka men det spårade ur när Harry sa åt Louis att dricka 3 liter vatten och slutade med att Louis drack typ 1.5 liter för att sen nästan spy och ligga däckad dom närmaste två timmarna. Då övergick vi till att prata och titta på film, killarna började också spela fifa medan jag gick o duschade sen slutade dom inte på hela kvällen tills dom var tvungna att gå hem. Jag la mig lugnt i min säng och somnade fort och väckar klockan ringde tidigt på morgonen. Jag gjorde min vanliga morgon rutin med frukost, sminning och outfit innan jag klev ut från min kvava lägenhet och ut i det strålande vädret. Ibland är Londons väder bara bäst.

Jag satte mig bredvid killarna på en av om skymda bänkarna och tittade på min mobil. Jag hade smsat Niall på vägen hit att han gärnafick vara med oss och så men han hade inte svarat, jag tittade lite runt omkring för att se om han kommit. Jag vet inte om killarna märkte min besvikna och letande blick men tillslut frågade Harry.

- What is it Hope? När jag tittade tillbaka på killarna märkte jag hur alla tittade på mig med förvirrade blickar.

- Umh, I texted Niall this morning but he doesn't answer so... Svarade jag frsiktigt och Killarna tittade på varandra innan dom lutade sig tillbaka på bäken.

- Oh... Sa Harry, som att han inte alls brydde sig om Niall, nästan som att han inte tyckte om Niall och inte ville ha med honom att göra. Fast det kanske var så... Jag såg plötsligt Niall låsa upp sitt skåp och jag vinkade med ett leende men när han såg mig fick han ett ledset uttryck innan han snabbt gick därifrån med böckerna i famnen, han fick några knuffar påväg ut från korridoren som fick honom att snubbla till men snart var han borta. Min hand stannade till i luften innan den besviket landade i mitt knä och jag tittade på den ett tag, även fast jag visste att killarna sett allting verkade dom inte bry sig om det. Vad hade hänt med dom? Dom hade alltid varit nästan överbeskyddande över mig och såfort dom ens sett ett litet tecken att allt inte var riktigt som det ska hade dom nästan hängt övermig med frågor och kramar, dom hade ju också verkat haft kul när Niall var med och nu verkade dom inte ens vilja ha något med honom att göra. Vi tog snart fram våra saker till lektionen och styrde stegen mot klassrummet. Jag hade fortfarande förvirrade tankar i mitt huvud och när jag såg Niall sätta sig långt bak i klassrummet med en bänk ledig bredvid sig styrde jag stegen dit men blev snart nerdragen av Harry på en stol bredvid honom. Jag gav honom en förvirrad blick men han verkade inte ens bry sig om den. Lektionen började men jag kunde inte riktigt koncentrera mig. Vad är det med alla idag? Niallgav mig en snabb blick utanför klassrummet när lektionen var slut men trampade sen iväg genom korridoren. Killarna försökte fortfarande dölja hur dom märkte att allting var knäppt och helt utan anledning genom att prata och skratta med varandra. Dom märkte inte ens att jag stannade utan fortsatte gå. Jag stod tyst kvar i koridoren helt sjäv och såg på när killarna försvann runt hörnet. Tårarna brände bakom ögonlocken och jag vände om och gick åt motsatt håll, bort från gänget, bort från skolan, bort från alla konstiga beteenden och bort från de jag trodde var bra...

Nialls perspektiv

Smärtan i bröstet var olidlig när jag stängde skåpet. Hopes miner varje gång jag ignorerade henne tog kol på mig men jag hade inget val. Jag kommer starkt ihåg dagen när hon berättade m alla upplevelser i Sverige, hur allting slocknat i hennes ögon och hur hennes tårar blött ner min tröja. Jag ville inte att hon skulle få uppleva allting igen, vilket hon skulle få om vi umgicks. Det var bättre att ignorera henne, låta henne fortsätta med sitt liv och må rätt bra med dom andra killarna, dom finns ju liksom alltid för henne utan att ge henne fler problem. Dom skulle aldrig lämna henne. Det är mycket bättre, mycket bättre... För henne.

Jag fortsatte försöka övertyga mig själv med att detta var det bästa för Hope medan jag vände mig om och såg killarna komma pratandes in i korridoren, där frös allting...

Harrys perspektiv

Jag och killarna gick pratandes in i korridoren, försökte sudda bort hur allting har varit idag och pratade om gårdagens fifa matcher. Jag såg hur Niall stannade upp i sina rörelser när han såg oss och blicken sökte av vilka jag gick med, han blick blev förvirrad men är han såg att jag märkt honom började han gå och gick snart förbi oss med en förvirrad blick på mig. Det var då jag märkte hur Hopes steg inte stämde in med våra och hur hennes röst inte hördes.Jag stannade upp killarna stannade förvånat. Jag vände mig om och tittade på vilka som var med oss, Louis, Liam, Zayn... Hope var inte där...

- Guys... Where is Hope?

Nytt kapitel! :D Hehe, tog en vecka men här är det. Gillar det inte så värst mycket då jag tyckte allting bara blev rörigt... Men hoppas ni gillar det mer än vad jag gör iallafall och tack för all kommentarer<3 Bild på detta och förra inlägget kommer under veckan, kommentera gärna vad ni tycker<3