Senaste kapitlet: Jag tittade oroligt på liam som gav mig en orolig blick.

- I'll tell you more later, sa han fort och fortsatte springa. Vad händer egentligen?

Harrys perspektiv

Jag kom så småning om ut ur den stora skogen och jag stannade flåsande upp för att försöka se vart jag var. Paniken gjorde att jag inte kunde tänka klart men snart hann hjärnan ikapp och jag började springa igen. Mina krafter var helt slut och benen kändes som spaghetti men paniken, oro för Hope och adrenalinet fick mig att fortsätta. Jag kände nästan inte mina ben längre men dom fortsatte röra sig i en snabb takt framåt. Jag stannade snabbt upp när jag kom fram och tittade mig snabbt omkring. Där satt hon, på kanten av allt med benen dinglande utför bergskanten och armarna i knäet. Det var inget riktigt berg utan bara som en kant runt en stor avgrund. Det var inte många som kände till den men det var många gånger som jag och Hope kommit hit bara för att få vara ifred och prata, jag hade också gått hit mycket själv. Jag började sakta gå fram mot flickan framför mig och jag satt mig försiktigt på kanten bredvid henne.

- I'm sorry... sa jag tyst och hon tittade på mig, hennes ögon var rödgråtna och tårar slingrade sig ner för hennes kinder.

- You didn't even noticed when I walked away... Hennes röst sprack och jag hann se fler tårar bildas i hennes ögon innan hon tittade bort.

- I know and I'm sorry, everything is just so weird and...

-You don't think I noticed that? Niall ignored us and all of you seemed like you didn't even care, about me or anything! I watched 5 people I trusted ignore me and everything around them, no of you cared! All of you just looked away and ignored everything that happend this weekend, you tried to forget it, like if you ignored it, it didn't happen, and when I tried to talk to you about Niall or something that included this weekend you just looked away. You ignored me like you didn't even care Harry! Like this weekend didn't mean a shit and everything that happened doesn't exist, do you really think everything was a mistake? Because it seems like you think that and I'm tired to see everything about us disappear because all of you are scared! It's killing me that it seem like you don't even want to help a wonderful person from bullying even when you know how much it hurts, how much it destroy you. Harry, do you even care about me or Niall? Because right now it seems like you don't. Jag var helt stum, Hope hade avbrutit mig, hennes röst hade varit hård, hög och stabil fram till slutet där det sprack. Hennes ögon hade fyllts med tårar innan hon tittade ner i sitt knä, hela hon skakade och jag visste inte ens vad jag skulle göra.

- Hope, I'm so sorry... This weekend was incredible and I don't know why we acted like that but one thing I know is that I do care about you and Niall. Hope I really don't want to lose you, you are one of my bestfriends and I don't know what I would do if you left my life. Please, I'm so sorry, I am a big idiot, I know!But please don't leave, I wouldn't make it without you. Tårarna rann sakta ner för mina kinder och jag höll kvar blicken på flickan bredvid mig. Hennes hår låg som en ram runt hennes nerböjda ansikte och hela hennes kropp skakade fortfarande. Jag försökte lägga armen runt hennes axlar men hon skakade bort den.

- Please Hope... sa jag tyst och jag hörde hur min röst sprack.

- It fucking hurts Harry! Skrek hon och jag mötte hennes röda ögon.

- I know and I'm so sorry... Please Hope, you have to forgive me, jag försökte förgäves hålla rösten stadig men orden kom fram som en tyst viskning med ostadiga bokstäver. Jag såg hur flickan bredvid mig sakta bröt ihop och med höga hulkningar drog hon ihop sig som en boll på avgrundens kant. Jag tog försiktigt armarna om henne och innan jag riktigt hann reagera hade hon lagt armarna om mig och hennes ansikte lutade sig mot min axel, min tröja blev snabbt blöt av hennes tårar. Hon skakade kraftigt i mina armar och jag försökte lugna ner henne medan jag själv lät mina egna tårar rinna ner för min kind. Hon är en person jag verkligen inte skulle klara av att förlora, någonsin.

Omg... Nästan 4 månader sen förra kapitlet, förlåt för det, verkligen.. Men tappade insperationen helt och kunde inte fortsätta, allt bara satt fast! Men känns som jag fått tillbaka den nu så om NI vill så kommer jag fortsätta och försöka hålla uppdateringen igång igen! :D Skriv gärna i kommentarerna om vad ni tycker, både bra och dåligt, ska jag fortsätta eller inte? Förlåt för eventuella stav och grammatikfel, mest i engelskan men också i det svenska, inte riktigt van med mitt nya tangentbord som är lite weird och ibland känner den inte av när jag trycker på vissa bokstäver :S Love you och än en gång, förlåt för väntan <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste kapitlet:  Mina hjärna började snurra och snart stannade den på ett hemskt minne, det brände till i bröstet men jag började springa, springa så fort jag bara kunde, för jag fick inte tro att allt var bra, jag fick inte komma dit försent... ...

Senaste kapitlet: - Guys... Where is Hope?   Hopes perspektiv Jag sprang gatan fram med tårarna rinnande ner för mina kinder. Jag ville bara bort, jag trodde allting skulle bli bra, att alla skulle uppföra sig som vanligt och att vi skulle ha l...

Senaste kapitlet: Maten kom snabbt och jag åt upp framför tv:n med ett helt värdelöst program på. Flashbacks från kvällen före korsade mina tankar medan jag tittade på pogrammet och jag fick ett fånigt leende på läpparna. Det var ju riktigt mysigt......

Senaste kapitlet: Svarade Harry lätt och dom fortsatte äta på sina mackor och tittade ner i varsin tidning men jag kunde se busiga leenden på allas läppar. Detta kommer ju bli kul senare...   Hopes perspektiv Jag stod vaksamt lutad mot diskbänk...

Hej, nu har jag några tråkiga nyheter och jag mår lite dålogt över de :/. Hela nästa vecka kommer jag inte ha nå internet när vi är hos mamma. Kommer endast ha internet i skolan men där kan jag inte sitta o skriva kapitel då jag har väldigt mycket at...