Senaste kapitlet: Det var inget alternativ jag ville, jag ville att han skulle vakna och titta på mig med dom isblå ögonen och förstå att vi inte var farliga och ville honom något ont. Men det var ju bara vad jag hoppades...

Hopes perspektiv

Jag har suttit med te koppen i handen flera timmar nu, killarna har kommit in några gånger bara för att fråga hur jag mådde eller om jag ville ha nytt te, det hade blivit så att jag druckit 5 koppar te nu, utan att röra mig ur fläcken eller bara säga lätta svar som "good", "Thanks" och "Yes". Jag ryckte till när jag hörde någon hosta bakom mig och tittade mot sängen där Niall låg och hosta kraftigt. Jag reste mig och var snabbt framme vid sängen av reflex och satt mig på sängkanten. Efter ett tag slutade han hosta och andades normalt, lite rossligt men annars normalt. Han öppnade sakta ögonen och dom blev snabbt stora av förvåning.

- You'r awake, sa jag tyst och lite glatt. Han vände sakta på huvudet och tittade in i mina ögon innan han vände tillbaka igen.

- Umh... yeah... Where am I? Frågade ha blygt och tittade lite på täcket över honom och runt omkring sig.

- At Louis, that was closest. Han nickade smått innan han fortsätta utforska rummet med blicken.

- You want something to drink or eat? Frågade jag efter en stunds tystnad och Niall tittade på mig.

- No thanks, sa han tacksamt och våra blickar fastnade i varandra. Hand isblå ögon var ett par jag aldrig sett förut, magiska.

- umh... exuse me.... Killarna stod i dörröppningen och tittade fundersamt på oss. Niall blev nog mest skrämd då han tittade med stora ögon på dom och jag själv kände hur mina kinder hettade till. Jag såg hur dom försökte hålla tillbaka sina retliga leenden vilket inte funka.

- How are you Niall? Do you have any pain? Frågade Liam och Niall tittade på honom.

- No not really... Man hörde hur blyg Niall var, lite rädsla fanns också i rösten.

- Good, just relax, you can stay how long you want to. Sa Liam glatt och killarna höll med. Niall nickade med ett blygt leende. Killarna lämnade rummet och stängde dörren efter sig. Jag reste mig från sängen och drog fåtöljen lite närmare sängen och satt mig ner.

- What happend to Erik and the others? Frågade Niall nyfiket men väldigt blygt.

- Umh... They got on me when I ran to you but the guys came and Harry sort of... Like... Hit Erik in the face... Sa jag sakta och Nialls ögon växte.

- H..He hit Erik? Frågade han skrämt och förvånat.

- Yeah... He got so mad at him and he refused to go away from us and hit Harry one time so... Svarade jag och Niall tittade upp i taket med ett skrämt uttryck men efter ett tag såg jag hur det ryckte i hans mungipor.

- What? Skrattade jag och han vände huvudet mot mig igen.

- Nothing, sa han innan han började skratta. Jag började också skratta lite oförstående.

- You'r strange! Skrattade jag. Vi fortsatte skratta å absolut ingenting innan vi slutade och började prata om helt random saker. Om våra familjer, våra hemland och allt som kom upp i våra huvuden och vad vi ville prata om. Det kändes så lätt att prata med honom och han lyssnade verkligen på en. Det var många gånger vi började skratta igen då någon av oss sa något knasigt. Ingenting kändes konstigt, allt kändes bara så rätt!

Nialls perspektiv

Jag lyssnade på Hope medan hon berättade om hur hon och hennes mamma skämt ut sig totalt på en affär hemma i Sverige. Hon var verkligen lättsam och rolig, inte som dom andra. Jag hade blivit ganska rädd när hon sa att Harry hade slagit Erik men samtidigt kände jag lite glädje, han förtjänade för alla dom gånger han och hans gäng slagit mig. Även fast jag kände mig väldigt taskig när jag tänkte så så kunde jag inte hindra det, han hade skadat mig så många gånger så ett slag borde han ju klara... Jag och Hope fortsatte skratta och prata länge och det började faktiskt skymma ute, jag hade sparkat av mig täcket då det var väldigt varmt.

- Soo... How was it to go in school in Sweden? Frågade jag glatt och hela hennes ansikts uttryck ändrades, hon hade nyss haft ett leende på läpparna men nu var det en helt annan sak. Leendet hade försvunnit, likaså gnistan i hennes ögon. Sa jag något fel?

 

Ida

11 april 2013 21:48

Mmmeeerrr

 

Julia

12 april 2013 09:48

Jättebra :)

 

ellen

12 april 2013 13:08

jätte bra mer!:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste kapitlet: Jag tittade oroligt på liam som gav mig en orolig blick. - I'll tell you more later, sa han fort och fortsatte springa. Vad händer egentligen?   Harrys perspektiv   Jag kom så småning om ut ur den stora skogen och jag stan...

Senaste kapitlet:  Mina hjärna började snurra och snart stannade den på ett hemskt minne, det brände till i bröstet men jag började springa, springa så fort jag bara kunde, för jag fick inte tro att allt var bra, jag fick inte komma dit försent... ...

Senaste kapitlet: - Guys... Where is Hope?   Hopes perspektiv Jag sprang gatan fram med tårarna rinnande ner för mina kinder. Jag ville bara bort, jag trodde allting skulle bli bra, att alla skulle uppföra sig som vanligt och att vi skulle ha l...

Senaste kapitlet: Maten kom snabbt och jag åt upp framför tv:n med ett helt värdelöst program på. Flashbacks från kvällen före korsade mina tankar medan jag tittade på pogrammet och jag fick ett fånigt leende på läpparna. Det var ju riktigt mysigt......

Senaste kapitlet: Svarade Harry lätt och dom fortsatte äta på sina mackor och tittade ner i varsin tidning men jag kunde se busiga leenden på allas läppar. Detta kommer ju bli kul senare...   Hopes perspektiv Jag stod vaksamt lutad mot diskbänk...